Inför matchen är allt frid och fröjd, två avbytare och ett starkt lag, men också ett tufft motstånd som gjort det bra senaste tiden.
SÅ VAD HÄNDER?
Under dagen tappar vi en spelare och en timme innan matchstart tappar vi den andre avbytaren av olika anledningar. Det blir en lugn kväll på bänken som coach inga byten behöver göras, dock måste timeoutkorten förvaltas väl denna afton.
UPPFÖRSBACKE är ju förnamnet innan vi startar.
1: a halvlek
Det här gänget vägrar acceptera något på förhand. Det är helt införstådda med att det kommer krävas max av oss i precis allting löpningar, kamp, kvalité och fokus i 60 min. Och vinnarskallar finns det gott om tro mig. Vi vägrar ge upp något på förhand utan matchen ska spelas först.
Vi gör precis allt det vi pratar om innan matchstart, vi håller oss till det försvar vi ville sätta och även framåt får vi en underbar träff. Vi trycker av i ett sjukt högt tempo för min smak som coach när vi inte har några avbytare. Men flowet är på plats så vi kör på. Med två utvisningar i bagaget vilket gör att vi fått slita lite hårdare på 5 spelare. Men vi stänger en sagolik första halvlek med siffrorna 12–21 till Årstaiterna.
2: a halvlek
1 min och 10 sekunder in i andra halvleken RULLGARDIN ner. Rött kort efter 3:e utvisningen och vi inser att vi kommer få spela 5 mot 6 resten av halvleken i 29 min. Direkta känslan var ju ”F&%N också” det här kommer inte att gå.
Men efter att domedagskänslan tonat ut, vilket den gjorde ganska snabbt. Så började vinnarskallen kopplas på igen. Aldrig att vi släpper denna match utan kamp, ska ni vinna då ska ni spela jävligt bra.
Så mina taktiska drag började flyg runt i huvudet. Hur kan vi hålla emot? Vi har ändå byggt upp ett bra avstånd i första halvlek det finns chans men vi behöver göra precis allt rätt. Vi behövde nu springa ännu mer och kämpa ännu mer i varje duell tills slutsignalen ljuder. Och helst hålla oss ifrån fler utvisningar.
Vad gör vi? Vi spelar som i trans Nicole plockar bollar som hon inte bör plocka. Helt galet. Vi manar på så gott det går från bänken, två röststarka ledare och Nicole från målvaktspositionen. Samt vår utvisade spelare fick agera hejaklack från läktaren. Där vi också fick hjälp från andra på läktaren som stöttade oss.
Timeoutkorten hur ska vi disponera dessa? Jag väntar ut Silwings ledare, tänkte hela tiden ”Ta timeout nu, varför väntar du? Du behöver ju förändra”. Och jag vara lite snål eller jag ville inte vaska en timeout. Känslan var att han behövde prata med laget. Till slut kom Silwings timeouten 6 min in i andra halvlek.
Nu handlade det om att pumpa in energi i laget. Försökte säga något smart men ingen orkade säkert lyssna på mina coachfloskler haha.
Nu var det gasen i botten resten av halvleken från båda lagen. Tröttheten lyste med sin frånvaro. Och vi hänger med riktigt bra och lyckas matcha deras tempo trots en spelare mindre på plan.
Och vi lyckas med list och smartness och en jävla kämpaglöd att lösa den anstormningen som kom från Silwing. Silwing gjorde vad de kunde med högt försvar, man-man direkt från avkast. Men inget bet och vi lyckas hålla avståndet matchen ut.
När äntligen domaren blåser av matchen är jag helt slut fast jag inte sprungit en meter. Tjejerna är ju av förklarliga skäl helt slut för de HAR sprungit mil för varandra. I en klassik härlig ring omfamnas vi efter signalen en sjukt härlig känsla att tillsammans får lyckas när det är som tuffast. Handboll och lagsport när den visar sig från sin bästa sida. Det här var gåshud.
Och i omklädningsrummet gick det inte att ha en vettig analys för det skrattades av ren och härlig glädje.
Vi fick applåder från publiken och deras ledare sa ordagrant ”vilken jävla match ni gör, helt otroligt att ni orkar stå emot”.
Slutresultat Silwing -Årstaiterna 31-38
Nästa match är redan nu på torsdag 14 mars i Sjöstadshallen mot Vassunda kl. 20:15 för de som vill se ett himla bra lag. Vi jagar galna 600 gjorda mål och vi kommer kommer gasa från minut 1.
Stolt coach // Benny
